jockonda

Jag sa ju "detaljer" i förra inlägget.
Japp vi börjar i början. Född och uppvuxen fram till 5 år i Uzbekistan, Tashkent (http://en.wikipedia.org/wiki/Tashkent). Älskade och vackraste staden på denna jord. Värme, ja fo'ks, värme i stora format. Det är där jag var mitt *lilla* jag, som inte visste några bekymmer alls. Andades in en drömmande doft av enorma honungsmeloner. Jag tror att de flesta, som läser det hära, kommer inte känna igen landet Uzbekistan (inte mer än ett visst liknande till Borats-Kazakstan..illa). Det är asien i all sin glans.
Vem är jag då? Jag är, tror mig när jag säger det här, inte uzbek. Jag är rysk, eller t.o.m., ryskjudinna. Hmmm, jude?
Ja, detta har faktist varit i mitt huvud rätt mkt nu för tiden. Jag har alltid tänkt för djupt på mina rötter, vart jag kommer ifrån. Som om det skulle kunna hjälpa mig att svara på frågan "Vart är jag påväg?".. Kanske när jag hittar alla svar, och får upp alla knutar, kanske då kan jag svara med all säkerhet..
Iaf så börjar även "jude-delen" bli lite skakig och ostabil just nu. Jag är inte jude, wtf?
Men detta kommer längre fram.
Än så länge är jag alltså ett lyckligt litet barn i värmens och glädjens land. And we move the first time. Vi flyttar våra liv till Ryssland, kyla och fördomar i en liten förort. Och ingen vet vfr vi är så hatade, men vi bara är, konstigt.
Det är här mitt liv bryts på sätt o vis för första gången. Det är här hela tillvaron känns som en damm där någon har kastat massa stenar och nu åker ringarna längre och längre bort, till de slår i mitt medvetandes stränder.
Illa..
(åter igen)