jockonda

Är det inte intressant, hur vissa personer blir ens vänner och fastnar. Fastnar i ens själ, för livet. Oavsett om man kommer ifrån varandra lite grann och kanske inte ses, så finns de där alltid.
Jag har blivit välsignad med flera såna människor i mitt liv, och det bästa är att jag fortfarande träffar de.
Det är personer som jag råkat på bara och känt en sjuk samhörighet med, eller några som över åren blivit mina näsmaste och sen kanske försvunnit bort i världen.
Men den här känslan av kärlek, ömhet och otroligt stark förståelse finns med en.
Tack mina vänner, bekanta, ni som känner igen er.
Det är dessa personer jag alltid förstår och brinner för, ibland krockar det lite, men ni är fortfarande guldvärda oavsett om jag känt er 11 år, 9 månader eller bara 2 veckor.... :)

---

o så har vi fiender...
Tvärtemot vad folk tror så är det inte de personerna man verkligen tro sig hata, dessa är bara stimulerande för en o puschar en framåt.
Jag snackar istället om de, som alltid finns i närheten och irriterar skiten ur en. Dessa som försöker så mkt att dt blir genomkinligt och fult. Dessa som man inte kan förstå för allt i världen.
De som är plain, men still are a puzzle.
Mina fiender är svaga personer, som leker drama-queens, som vill ha uppmärksamhet och tröst så forrt ngt inte går deras väg. Det är de som aldrig kan ta ett skämt på sin bekostnad, men vägrar erkänna att de är nere/känsliga/stela för ngn.
Jag är blir förvirrad och tom över personer som inte kan utrycka sig, säga vad de tänker på rakt upp o ner. Personer som verkar inte vilja inse felsteg bara för att nå vad de vill till varje pris.
"Men lilla vännen, är du säker att det är detta du vill? har du sett vad du önskar dig for real?"..
Blinda personer. Som gör en blind.
Det är mina fiender och de finns överallt.