jockonda

Tyckte att bejbi var galen när han fråga ihelgen om jag ens hade nån aning om vilken dag det var.

Men han har rätt, det är knappt så jag har nå koll. Illa.

Var hos Gustav igår och fick se på en film som handlar om "Mindfullness". Ett sorts sinnes närvaro i nuet.

Något för mig tyckte han.

I just woke up from a fuzzy dream

Jag drömde något, för mig, väldigt intressant inatt.

Jag flydde nånstans ifrån med min mamma och så småningom en pytte liten bäbis i mina armar. Den var lika stor som min handflata ungefär. Och jag älskade denna bäbis, som inte alls var min men tydligen behövde räddas, mer än mitt liv. Och allt omkring var faror för den, t.o.m. en katt som min mamma bar på försökte ta död på bäbisen.

Jag som avgudar katter...

Men iaf, jag vaknade av att de som jaga oss hade omkringt oss och vi visste inte vart vi skulle springa. Och där låg han (tror att det kan ha varit en han) i mina armar med bara min sjal omkring sig och bara andades tungt och blinka i sömnen.

Den rädslan jag kände i drömmen, att nån skulle ta ifrån mig denna lilla mirakel eller göra illa han, var outhärdlig

Läskigt

Men den här drömmen har på något sett satt fast bilder på det som kväver mig innefrån varje dag.

En otrolig rädsla och oro.

Spännande hur ens hjärna försöker förklara för en något man innan inte kunnat sätta ord på. 

I dig' it.