jockonda

Skickade runt ett jobbigt mail till flera på min msn lista för att tips om en bra sida.
Eller bra o bra.
Men är man ute efter massa besökare på sin blogg/websida så funkar den ypperligt.
Så tippsar här med nu :)

Allt som behövs är att man besöker ett par sidor innan man registrerar sig, kostar inget OCH du behöver inte fortsätta besöka nå jäkla skit varje dag för att detta ska funka. Första gången räcker.
Gå in på länken o kika lite. Står på en gång hur man gör!

Viraltrafik.se

Do it! haha

---

På tal om ingenting oxå.



Hittade denna sköning när jag googlade på "diamonds" (till inlägget innan)

Liksom jag är mållös. #¤&¤%&=(==¤=%¤!!!
I fucking love jewelry, men det här är ju lågt. Tycker det är en fel bild av kvinnor som afficheras. hehe
Well inget nytt. Men fortfarande jäkligt störande att det är typ 10:e bilden på första sidan av sökningen diamonds, vadå är det många som samtycker med denna bild?

*lite nyfiken*

Idag är det Fettisdagen!

Men det stoppar inte mig från att inte ha råd med en semla. Ja jag fortsätter med att självömkan idag med.
Jag har ont i varje tänkbar del av min kropp och det blir liksom inte bättre av att sitta obekvämt flera timmar i sträck. Dessutom så tror jag att en förkylning är på g. Gudarna är verkligen goda emot mig i denna vintertid. Wow.
Menmen
Alla ni som HAR råd med en semla, Grattis! Hoppas er fettisdag bidrar till en extra bilring, för jag slipper iaf!
(ja jag tänker vara snäsig oxå, så de så)

Idag ska jag sov tidigt o drömma sött.
Jag saknar min bejbi, men det finns ingen chans att smita till han. Mina pengar kommer imorgon nämligen.
Maybe maybe


drömma om dessa raringar ;)

I love life!

Men wtf!!!!!!

Vacker vinterdag åker Katja till jobbet, detta går verkligen inte bra. Det enda som ÄR bra det är att Katja skickar ett mail till sin käresta och förklarar sin kärlek. Fint och glädjande.
Efter sina tre minimala arbetstimmar är det dags att skutta hem. Och bara efter 10 underbara min av frihet kommer första nederlaget. Otroligt graciöst och med telefonen i högsta hugg gör våran hjältinna en piruett på tunnelbanans halkiga slask-trappa och dimper ner på rumpan. Varpå detta magnifikt avslutas av ett energiskt guppande nerför resten av trappstegen.
Obs! Många kroppsdelar tar skada utav detta vågade move.
Katja tar sig dock upp och kommer halv haltandes in i tunnelbane trångseln, för att sen fortsätta sin resa i en pendeltågsvagn. Där kommer det andra nederlaget. Pendeltåget var 15 min sent. Inte konstigt alls om inte..
Ni förstår, när piruetten i trappan ägde rum så landade ju vår kära flicka i en slaskpöl, så hela hennes läckra 70-tals jeans var dygnblöta i baken. Detta sött innebär att vid tiden pendeltåget kom så hade lilla Katja en stor isfläck av hud och jeanstyg där egentligen lår och rumpa borde sitta.
Så nu är frågan om, förutom blåmärken och spännande smärta i hela högra sidan, Katja kommer dessutom välsignas av en mäktig förkylning och njurinflammation??

Vad tror ni kära läsare?

Vågar man gissa alltså

---

Aja, nog med ironin. Jag har ont. Fine.
Men andra saker är väldigt bra i mitt liv och nästan alla uteslutande handlar om min bejbi. Så det är ju bra. Jag saknar honom något sjukt redan. Fast det var ju i morse vi sågs.
Mitt lilla hjärta, han gör det värt att le och leva.
'appy 'appy 'appy ♥



pussas

You have demons so nobody can blame u...

Kolla här.
Sjukt länge sen ju:
Eller, EXAKT 3år sen, pretty cool
Me and Yoanna ;)

---

Jag har målat mina naglar röda.

Ja, vem sa att jag var normal?..

Fucking jävla fuck hor-skit!

 ME flipping out

Mitt jävla liv vill sparka på mig. Med massa olika saker, pikar och disskusioner. Rädslor. Fuck så många rädslor.
Jag tror ibland att jag blir totalt nedsparkad in i ett hörn, och jag vill bara hålla händerna för mitt huvud och skydda det som är kvar.
Utav mig.
Visste jag inte bättre så skulle jag säga att jag blir knäad i "kulorna". Jag tänker inte vara kvinnlig och finslipad. Jag är GROVslipad just nu. För att jag är arg.
Jag är arg på att jag är så jävla sjukt trött på allt. Jag är bara helt slut. Jag trött på att jag inte har en blekaste aning om hur jag bör göra med saker och ting. Mitt idiot-liv överraskar bara med nå nytt skit varje gång jag tror att saker och ting är lösta.
Men NO fuck! Sån tur har jag inte. INGET är någonsin löst. Fuck fuck fuck! Ska svära tills jag har slut på luft.
Så nu räcker det banne mig!

Jag tänker sparka tillbaka!
Jag tänker sparka och knäa och klösa allt jag har. Jag kan också vara tuff och komma med överraskningar.
Jag ska kanske börja plugga! Då, enligt mitt universums lag, så försvinner min ansökan i webbens nät. Självklart inget konstigt om man vet att det är mitt liv det handlar om. Men well scrue u! Jag börjar väl jobba som frisör igen.
Skulle detta inte funka. Then HeLLo sos och maybe en kort kurs i webbdesign. Why not.
Jag är trött på elaka överraskningar. Jag tänker överraska tillbak. JAG ORKAR INTE BRY MIG, jag kan vara förjävlig också.
Nu är det liksom dags att sluta bara kolla på hur allt fuckar till. Nu är det dags att ta tag i saker.
Och fajtas!!


I'm kicking back at f'cking life



(lånar bild av fina tina, tack.)



xoxo

Idag är fredag den 13:e, är inte jävligt dumt?

jag lever på.

Det är som med vinter. Ibland så märker man att det inte går att stå emot och man släpper till för kyla och vind.
Man liksom tappar taget littegrann, och har svårt att se för all snö.

Snöblind blir man.

Jag känner mig lite trött, lite så där jobbigt orklös när man försöker nå ut efter en anledning. Något att skylla på.
Och allt kommer i ens väg.
Jag bara letar, söker upp fel som brister. Ibland medvetet, ibland omedvetet. En jakt på ingenting liksom, man bara  snurrar runt i sina egna problem och tankar utan att komma någonvart. Jag måste börja rannsaka mig själv igen, eller kanske bara slappna av. Ta det lugnt.
Ro i land?

Men just nu är jag väldigt snöblind. Vitt och dimmigt med en glittrig mystik.
Mystik som är snarare som en sorts förvirring. Ha! Virrig är jag.
Lite om rubriken..
Tänk er att man är sen. Sen till ett tåg låt säga, vilket som helst, pendeln, långdistans, tunnelbanan. Man stressar.
Man springer med andan högt och tungt flåsandes i hjärnan.
och sen tänk er att detta händer i en lite större stad, där det faktist finns fler än 3 personer på en tågstation.
Så man springer genom en folkmassa. I all hast så knuffar man undan en äldre kvinna, som sakta tar sig fram med sin gigantiska handväska. Så man har nu liksom armbågat sig fram, trampat förbi andra.
Jag menar nu har vi fått en bild här.
Vad gör man?
Jag sprang. Och stressa. Igår. Och knuffa undan folk. Jag tycker det var dumt gjort.
Visst man kanske inte tror att det är en synd. Och absolut, jag är agnostiker, så inte särskilt troende.
Men det vart ju fel. Det känns fel om inte annat.
Tänk er nu att man har fullt upp på jobbet, man snurrar runt och glömmer bort sina nära och kära. Man mår dåligt av att
det finns så mycket o göra, man hinner inte. Man känner att det kör ihop sig. Och ens närmaste hamnar i skuggan.
Men man har det svårt. Man grämmer sig över problemen och låter detta komma åt en. Man tappar gnistan.
Tänk då att varje gång man åker hem så har man ingen kraft, och man blir inte glad av att se ens kärestes leende. Man är bara trött och vill att andra ska finna sig i det.
Man blir otrevlig, sliten och jävligt otrevlig.
Obetänksam.
Ständigt ironisk, med tro att någon har det mera kämpigt, kanske sliter mer. Men man har ju rätt till detta, man är utbränd. Men nån gång när man vaknar så ser att man är själv, man har ingen nära.
Vi har fått en till bild här.
Har man tänkt rätt, har man åsidosatt rätt saker?
En liten egoistisk själ som sväller inom en. Det är vad detta visar. Man stänger in sig.
Det är dumt.
Och jävligt synd..

---

 memories hun'



pussen

Jag har kommit på en sak. Vet ni vad?

Jag är förälskad. 

Som aldrig förr, jag bara känner det åter igen. Som i ett rus. Jag är förälskad i världens underbaraste person. Som fått mig att le och se lösningar istället för problem. Öppnat mina ögon.
Hur kan man vara så lyckligt lottad?
Imorse när jag vaknade bredvid min söta ♥Ramjar, så stoppa jag om honom (han sussa på vidare..hehe) o kila ut till köket. Det var så underbart vackert, snö och jätte soligt,  så allt liksom glittra.
Och jag kände att min själ börjar hitta ro, hitta sitt.
Finns inget bättre än att vakna bredvid sin absolut närmaste och sen se en sån vacker "utsikt".
Galet vad jag känner att jag lever i en saga.

Hemma och tar det lugnt.

That's the way it is.

I'm home...

Vi har ju varit o kryssat, bejbi och jag.

Har suttit och knepat på jobbet. Kan väl inte säga att det går supert, tänker skylla allt på min sötaste bejbi. (jag tror inte han håller tummarna för mig. Det skulle han göra juu..)
Menmen, imorgon är en ny dag iaf.

Check it out

Nu har jag sett filmen Seven Pounds med Will Smith.