jockonda

Vart en liten promenix ute i mörka Jakan nyss. Så otroligt skönt, oh gud vad jag mindes mkt från min barndom. Brukade jämt springa runt här i trakterna om nätterna.
O så var det ju perfekt väder för att strossa runt, så där underbart lagom kyligt. Men vart nästan too much på vägen hem, då började mina fötter o händer domna bort av kylan...Nå mer än huvtröja next time maybe?

Men jag har oxå kommit på en sak, förutom att jag måste gö det här oftare, och det är att jag VET 100% vad som saknas. Jag saknar att vara kär, riktigt riktigt kär, uppsluten av ngn. Det var ett tag sen sist, och de sista månaderna av den kärleken var dessutom ngt jag skulle gärna sluppit.
Jag vill verkligen ha en natt ute i jakan när jag är kär igen.
Snart.