jockonda

Tänkte uppdatera med lite galna pics från vår vackra om än lite stressade lördag/söndag ut i kalvudden.
Båt, vin, ost, bubbel o vänner.
I am like happy :)

Here it goes, skyll er själva. It's not pretty :P

 

sorry, men
HUR HOTTIE e inte denna person då? :D

Varje en av oss har en liten osäker själ inom sig. Visst är det så att man kan bygga upp tusen väggar och spärrar och låtsas vara världens starkaste. Men den lilla osäkra själ-biten finns still där.

Ni vet hur man kan bli så uppslukad av ens egna tankar o åsikter att man inte ser bortom detta. Ni vet hur man kan bli så övertygad av ens egna överlägsenhet o "perfektion" att man inte längre kan förstå att folk kan ta åt sig av ens kritik.
Man vill väl bara hjälpa de? Man vill undervisa i hur människorna omkring kan bli en bättre individ...
Please.
Been there, done that.
Min lilla osäkra själ-bit hade för vällans länge sen bestämt att jag ska vara bättre än alla andra, helst i allt. jag har kört sten hårt på detta e massor med år. Och totalt dödat relation efter relation, både när det gäller vänner o kärlek.
Jag har besserwissat mig 'genom alla situationer i livet, och tagit varje tillfälle i akt att trycka ner folk. Med goda avsikter trodde jag, jag ville endast det bästa för mina nära o kära..?
Men vid nå tillfälle, stannade jag upp o såg att även de mest ödmjuka personerna efter att träffat mig o umgåts nå år, börjat ta avstånd.
Nu råkar det vara så att jag har alltid varit väldigt sjkritisk, så jag bad en vän om råd och frågade vrf hon tog avståd. Det jag fick fram var inte vackert eller kul. Jag fick reda på att kontinuerligt trampade på folk och böjde de enligt min vilja och värld..
Denna lärdom har ändrat mig enormt.
Förstå mig rätt, jag är fortfarande en narcissistisk besserwisser, som tror den vet bäst. Men jag VET att jag är det, och ni, mina loved ones, får mer än gärna sparka mig på smalbenet när det börjar gå överstyr.
:)


Poängen är; våga inse era svaga små osäkra "jag" inom er. Dessa fullkomligar en och ger en alla nyanser, som blir till en vacker och sund individ.


Love u

Hej.
Gud vad pinsamt detta börjar. Hm, vart ett tag sen jag vågat ta tag i den här satans bloggen. Måste, måste absorbera allt som hänt och printa ut det.
Nån dag, ska ni se.. Nån dag.
Jag kan säkert berätta om hur jag har fått panik flera gånger om, redan på så kort tid. Jag kan berätta om hur jag skapat otroliga band till de närmaste för mig. Hur mkt jag saknar de närmaste som inte alls är nära just.
Snart, så snart ska detta berättas.
Jag kan oxå berätta om hur jag åker kärlekens berg o dal banor, o vill hoppa av i varje sväng. Jag är höjdrädd, farträdd, kanske allmänt lite rädd.
Jag är bara jag, nothing else to it...
Jag kan berätta hur min mage vrider sig varje gång jag tänker på min familj, som verkar vilja gå i spillror hela tiden. Hur det krävs en viljestyrka av stål att välja gå vidare.
Att andas, vänta det kommer..
Jag kan åter fortsätta på att berätta min livshistoria, var inte det år sen. Min resa genom mig själv, genom hjänspöken och inre spärrar. Resan genom land och stad. Min berättelse.
Står den inte bara still nu? Tidlöst tillvaro...
Ska jag? Berätta..
Jag kan berätta om hur riktig kärlek aldrig dör, jag vet det. Hur jag efter ett antal månader har lärt mig att acceptera detta. Vissa skapelser fins altid i ens innersta, oavsett vad.
Jag kan.
Vill jag?
Det här vart ett jobbigt brev, det här vart lite samanfattnig av mitt "jag" i en snabbkurs av "katja".
Det slutar lika pinsamt som det börja. Det var ju ett tag sen sist, men ärlighet varar längst säger man.
*
*

Är det inte intressant, hur vissa personer blir ens vänner och fastnar. Fastnar i ens själ, för livet. Oavsett om man kommer ifrån varandra lite grann och kanske inte ses, så finns de där alltid.
Jag har blivit välsignad med flera såna människor i mitt liv, och det bästa är att jag fortfarande träffar de.
Det är personer som jag råkat på bara och känt en sjuk samhörighet med, eller några som över åren blivit mina näsmaste och sen kanske försvunnit bort i världen.
Men den här känslan av kärlek, ömhet och otroligt stark förståelse finns med en.
Tack mina vänner, bekanta, ni som känner igen er.
Det är dessa personer jag alltid förstår och brinner för, ibland krockar det lite, men ni är fortfarande guldvärda oavsett om jag känt er 11 år, 9 månader eller bara 2 veckor.... :)

---

o så har vi fiender...
Tvärtemot vad folk tror så är det inte de personerna man verkligen tro sig hata, dessa är bara stimulerande för en o puschar en framåt.
Jag snackar istället om de, som alltid finns i närheten och irriterar skiten ur en. Dessa som försöker så mkt att dt blir genomkinligt och fult. Dessa som man inte kan förstå för allt i världen.
De som är plain, men still are a puzzle.
Mina fiender är svaga personer, som leker drama-queens, som vill ha uppmärksamhet och tröst så forrt ngt inte går deras väg. Det är de som aldrig kan ta ett skämt på sin bekostnad, men vägrar erkänna att de är nere/känsliga/stela för ngn.
Jag är blir förvirrad och tom över personer som inte kan utrycka sig, säga vad de tänker på rakt upp o ner. Personer som verkar inte vilja inse felsteg bara för att nå vad de vill till varje pris.
"Men lilla vännen, är du säker att det är detta du vill? har du sett vad du önskar dig for real?"..
Blinda personer. Som gör en blind.
Det är mina fiender och de finns överallt.

Jag håller på att läsa en liten bok nu, en som alla har pratat massor om.
Nämligen "Alkemisten" av Paulo Coelho. Den boken som ska inspirera och leda fram. Mkt publicitet har den fått.
Jag har kommit till hälften ännu.
Men känner redan att min första bok med Paulo Coelho gav mig mer redan från första sidorna.

Elva minuter     

En bok om kärlek, om en känsla som dör och lever varje gng man andas in en kärestes lukt. En bok om hur svåra ens val kan vara, hur man kan följa en fel väg med all vilja. En bok om att perfektion är ngt som är lite sargat, slaget och inte alls felfritt.
Kärleken är så mkt mer än att ge och ta. Det är allt och inget.
Det ordnar upp ens knutar och ärr. Det ärrar på nytt.
Kärlek är livet.
Livet är kärlek.
...


Vart lite filosofiskt där.. Men seriöst, läs den.

Jaha, då har denna vecka gått. Med världens fart :)
Man har jobbat och slitit, och det känns skönt (om än lite utmattande..). Äntligen händer saker.
Jag vill förändra mitt liv, till det bättre, igen.

Vi åkte åkte runt runt.
Naj men vi hälsade på jonnis parents. Det var jätte myspys, men jag hade lite mini problem.
Min mage hade bestämt sig för att kriga med mig, men jag och 2st Ipren vann! Muahahaha


påväg ut till Ängsö, sista normala bilden på mig, innan jag viker mig dubbelt...

---

Jag gläds åt min Tanaeva-Nerén union

Look how pretty we are ;P

kissesssss

Jag har alltid haft svårt att greppa sånt som är sneakigt och ostabilt.
Som vissa ord och känslor.
Vi tjejer.. Enligt många är det vi som startar krig och för fram elakheter.
Är det så?
Jag är rädd tro mig.
Jag har spenderat senaste 3 timmarna om att knuffa bort rädsla och fördömma osäkerhet.
Nu är jag rädd och osäker.
Osäker på att vara i en sits där ngn får välja.
Rädd för att ngn väljer inte mig.
Jag är rädd för att folk släpper till och lägger sig framför andras viljor.
Vill inte vara så, aldrig tänker låta mina vänner bli så.

Jag är arg för att ni gör mig rädd.

Man tycker ju att andras rädsla inte ska smitta?

---

Maktspel.
Där styrka finns, finns hopp.
Finns liv.
Jag har en stjärna i mitt liv, stötta och förstå.
Säg mig älsklingen skulle du någonsin inte se mina tankar och inte förstå mina ord?

Vänner är tålamod
Vänner är tro.

---

kisses

Since you took your love away
I go out every night and sleep all day
Since you took your love away

Det har varit väldigt svårt i mitt liv senaste 2 veckorna, jag har varit slut.
Utpumpad på kraft, både fysiskt och själsligt. Men jag har vänner som stöttar, som ger mig glädje och frid.
Och..
Pappa är min bästaste♥
 Det handlar inte om romantik och äventyr, det handlar om ett brutet hem och sargade minnen.
Varje fucking år samma jävla skit.

Och allt är precis som det ska! :)
Nyligen var jag på bio, TWICE! Tänkte att nån kanske hade lust att veta detta.

Min kära broder fyllde år nu här om dagarna och ville gå på bio med sin stora syster aka moi. Naw va fint får man säga.
Tyvärr så ville lill ponken se "The incredible Hulk".

Ska vara helt ärligt och säga att filmen var väldigt över min förväntan, den var intressant och rolig och med otroligt bra skådespel. Inkluderande bl.a. Edward Norton och Liv Tyler.
Det enda som störde mig ngt otroligt är att vid filmens slut så är det glasklart att det kommer en uppföljare, det liksom MÅSTE till.. Lite "Pirate of the Carabbien", fast med ett vattenmärke.
menmen

Andra filmen var "The Happening", som jag har hört både väldigt bra och väldigt dåligt om.

Den var BRA, tyckte jag. Lite så där creepyigt obehaglig och påminnande om situationen i vår värld. Hemsk, men på ett skickligt vis.
Milajki :)

---

psst. på tal om rubriken...I wasn't lieng


Hare ;)

Nu har det gått en hel del tid. Just nu sitter jag i Jonnis trevliga sovrum o spanar dammråttor.
De finns i små klan.
Vi ska ut på äventyr och hitta på nå bus.
Förövrigt så har jag färgat skallen igen (shhh it's a secrert!!) hahah
LOOK