jockonda

Jag har märkt att många har lite nere dagar nu. Så kan det ibland vara att man känner att det dåliga tar över och man sakta bryts ner. Det värsta är kanske när man inte vet vad det dåliga är för något, då är man bara lost.
Tro mig jag förstår, när allt omkring en är ett enda stort och svart "jag vet inte" eller "jag har ingen aning". Sånt skrämmer en otroligt. Det man ska veta det är att det är i princip alltid i en själv man ska söka lösningen/svaret. Har allt allt allt häng upp sig och man vet inte vart man ska ta vägen, börja med att granska dig själv.
Låter sjukt kliché och något tråkigt, men tyvärr så är det såhär. Det är små sprickor i fasaden hos en själv och gamla ärr som gör sig påminda. Sådant som man förträngt och låtsats inte om, sådant som har intalat sig att tro och hoppas på.
Tro och hopp är bra, men absolut inte alltid. Beror ju lite vad man tror på. Om man är nynazcist och tror på den ariska rasen och förintelsens nödvändighet, då har man antagling en o annan skruv lös. Men ni förstår vad jag menar.
Jag vet att det är lätt att "stå på andra sidan" och ge goda tips och råd, men just nu är det det bästa jag kan göra.
Kan dock tillägga att jag har been there done that. Så det där med att vara manodeppressiv och destruktiv är inget nytt frö mig, men det går att ta sig ut. Börja ta itu med DINA demoner, det är varken lätt eller kul, men det är belönande i slutändan.
Den dagen kommer då du känner att du är in control av dina känslor, reaktioner och upplevelser. Du är din herre, och inga dumheter kan komma förbi om inte du låter de.
D'alls, allt kommer gå bra, ta tag i de mörka hörnen så ordnar sig ovisheten och oron.
Det lovar jag.








kisses