jockonda

Du är en solstråles glimmer i varje ensam snöflinga,
som ännu inte hittat vägen till vår frusna  jord
Du är en liljans sköra blad, och när nån blåser
så svajar du så stillsamt
Du är min vackra sjö av känslor och varje gång jag ler till dig,
så speglas mina drag i dig
Du är min ro
min hand
min syn
och mitt vett ibland
Tack raraste för att du finns och hjälper mig i land
*
*