jockonda

Hej fo'ks.

Jag har psykoser, igen. Damn them!
Jag lovade att detta skulle bli en ärlig blogg, det är den oxå. Jepp alltså, jag är där igen. Har kallat det, så fint, för *vinter deprission*. Men nu vet jag inte längre vad det är eller direkt varför. Äsch det är klart jag har en aning om vad  jag kan skylla på, men jag tror att det är JAG. Den här gången kan jag inte och får inte fly iväg från problemen eller felen. Måste sätta mig ner och försöka sätta fingret på det som händer.
Gjorde det idag, satt och skrev ner tankarna alltså. Kom fram till en sak i princip.
Jag vet inget.
Har ingen aning vad jag känner och varför och hur jag ska slippa känna som jag gör. Det jag vet är det vanliga; Jag är lost. Så jävla lost som man kan vara, utan att ha personlighets-klyvningar eller vara i nån afrikansk urby där alla pratar bara klickljud. Så lost.
Jag vet inte vart jag är påväg, eller vad egentligen redan hänt  i mitt liv. Mkt har hänt, men jag känner mig liksom förråd i efterhand. Ha ha, helt sjukt. Min vän sa nyss att; Man vet inte alltid, ibland är man bara och flyter med, det liksom går över. Men tänk om det inte gör det? Tänk om det bara progresserar? För det är vad som händer nu, det blir bara värre och värre och mer frustrerande. Tänk om mina absolut vidrigaste psykoser och ångest-atacker "angriper". Hade de äckligaste psykos sakerna för två dagar sen. Sånt som jag annars brukar få vid feberyra. Nu var det helt utan nå feber, på natten, så fort jag blundade... Creepy
Orkar inte vara någon annan nå mer. Här är jag, som jag är i livet. I en verklighet som inte alltid är glamour och rosa väggar. Jag mår dåligt. Nu vet ni.
Man får jobba och anstränga sig för vartenda dag, vartenda timma. Och det värsta är, jag vet inte ens vad det är jag anstränger mig för.....