Jag ska berätta igen


Och jag tror vi avslutade vid åren i RUSSIA..

Som sagt det var allt, och inte för trevligt och bekvämt. Säkerligen var det då jag började formas till den jag är idag.
Det var iaf tre svåra år. Hot, riktiga hot.
Det var först här i Sverige jag fick veta om hoten, om folk som ringde och utryckte klart och tydligt sin avsky för judar. But why?
*Det är som när jag var i Ukraina för 2 år sen, vi var där över befrielsedagen (den 9 maj) och det var en parad med veteraner. Jag bara stod o stirra och började gråta.. OM inte för dessa människor, veteraner, skulle inte jag finnas till. Jag, som jude, skulle ha varit utplånad eller inte ens född om mina föräldrar skulle bli dödade. Det är helt sjukt, men sant. Jag skulle vara en "target nr one"..*
Aja, tillbak till temat.
Efter tiden i RUSSIA, åkte vi till Sverige för att hälsa på min gammelmoster och morbror. Och på ngt otroligt konstigt sätt vart vi kvar.. Hm
Nä, men självklart visste min moder, redan när vi åkte tåg till Moskva, och sen tog tåg till Talinn (tror det var tåg, dåligt minne) varpå vi sen "flöt" in i Sverige på *Tallink*, att vi ska söka asyl. Jepp, flyktingar. Flyktingläger och hela skiten.
Vi (jag och min lillebror) visste dock inte detta, vi åkte på semester, trodde vi. Vid ngt tillfälle frågade min mor mig, när vi var på promenad i en liten skogsglänta,
-Vill du stanna här?
Jag svarade "Ja", jag minns det ögonblicket rätt bra. Jag fick bestämma, eller fick illusionen av att jag bestämde.
Jag var inte fyllda 10 år..
Så saker och ting kan bli.
1997


Rozenbaum - Vals Bostón
så som vi minns allt från förr, klart värd

Kommentarer

Skriv youre best:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0