jockonda

Jag är kapabel till att förvirra. Eller bara irra ibland. Hur lyckas jag göra det med mig sj.
Kärat ner mig i underbara och vackra dig, men ack så fel det blev.
Som så många har varnat mig för, jag lär mig aldrig.
Gör ngn det?
Helt säkert, lär vi oss av våra dumheter?
Jag verkar bara blir envisare och dummare med var månad som går, det går undan..
Jag tänker så mkt på det som gick snett, *hoppas du läser* o ja.
Men hör,
jag är inte bitter,
bara lite skadeglad.
För att jag har haft ork att resa mig efter att ngn har kunnat utnyttja mig så pass. Efter att min fina dröm, som jag vägrade sluta tro på, krossades mitt i mina händer och mina ögon blödde...

Jag överlevde efter allt, ni som fick nattsamtal av mig vet mer än väl.

Vi skadas av folk som egentligen inte bryr sig eller bryr sig så otroligt för mkt.
Det är ju fel.
Om folk inte bryr sig alls, vfr ska man sj lägga ner energi på det?
Och om de bryr sig för mkt redan, så ska man kanske bara gynnas av detta?
Right?
i donno, men ändå....
Jag funderar, jag vill veta.
Jag vet samtidigt hur svårt det är att låtsas som inget och bara move on. It's hard. Men man stålsätter sig och kliver ut i livet åter igen.

underbaraste låten någonsin, har letat sen sommar 2003
finally