jockonda

haha.. retorisk fråga mina vänner.. ni behöver inte svara;)
lov u anyways.

Men men.
Pratade lite dag med diverse personer angående ätstörningar. Hur trevligt låter det tycker kära ni?
Inte så värst, hoppas jag. Vi pratade om vad det är och om det är på riktigt..
Finns ätstörningar?!?
Jag tycker det är en sorts dumhet att falla in i det. Dvs inte att man är dum, men att man inte inser allvaret med sjukdomen föräns man står med den face to face.
Det är lite läskigt, den smyger fram i form av nojjor och vanliga (onormala) ideal. Sakta men säkert.
Läskigt.
Jag märker också att vissa väljet att leka med detta.
"-Jag ska nog sluta äta ett tag och gå ner massor. Gud va bra!".
Den har man hört förut (om inte annat, så från sig sj). När börjar unga tjejer, och killar, inse att det är inget spel? Man kan inte vrida och vända, fram och tillbak, och tro att man har alltid denna *stopp*-knapp redo.
Ibland så blir det omöjligt att stoppa och omöjligt att se ett slut. Då blir det skrämmande och ensamt.
För ingen förstår, och herre gud, "det är ju bara en lek".....
Vad jag ville säga bara, det är att innan Du börjar granska varje liten uns av din kropp, granska din person. Ditt beteende och psyke. Alla fel som verkar flyta på ytan, och förstöra din efterlängtade "lycka", är bara spår av det som bubblar inom dig. Gamla eller nya sår som försöker göra sig synliga genom all glömska och hat.
Älskade er, ätstörningar finns i något mer än vår tallrik.
Det är ingen lek.
Och det är jävligt läskigt...