jockonda

Men vad? Det vette fan.

Jag tror att något kan vara med och styra våra liv. Men hur? Ingen aning faktist.

Det här inlägget ska inte handla om Gud, eller liv på andra planeter. Nej det handlar om vår kära planet Jorden. Där saker äntligen börjar hända, börjar ändra sin bana så att säga.

Vi människor, vi är "mönster"-varelser. Har ni tänkt på det? Vi lever i rutin, vare sig vi vill det eller ej. Vare sig vi anser oss själva vara impulsiva eller konservatorer. Vi har ett mönster i vårt liv, som åtföljs till punkt och pricka, både medvetet och högst troligt omedvetet också.

Men nu händer det saker. Förändringar som skrämmer och på något sätt sätter hopp till något nytt och fräscht, och icke förut skådat. Privat, och *worldwide*.

Jag pratar om mitt liv, och snart blir ni väl trötta på mitt lyckotjat (snart.. haha.. ni ÄR trötta, jag vet.), där min bana ändrat sin kurs och jag börjar kliva ur gamla mönster. Börjar ändra spår av sjukdom, illvilja, avundsjuka, sorg och ensamhet. Byta till trygghet, kärlek och en framtid jag aldrig riktigt trott på. Mitt mönster av "ensam är stark" raseras dag för dag.

Jag pratar om USA. Stormakt och högsta bestämmande i världen. Som nu är påväg mot nya känslor och politk.

Barack Obama är den nya vågen av kraft och luft. Det är den förändring många amerikaner, och inte bara de, inte har väntat sig. En demokrat, det var vi beredda på. En kvinna i Vita Huset, det var alla redo på. Men en "african-american", det var ingen beredd på.
Det här är en början, och det gör mig stolt. Det ger mig hopp om männskligheten, all is not lost. Än kan vi bryta mönster och enas för att bringa något gott. Jag höll andan när hela världen slog ihop sina händer i önskan om en svart president. En dröm.
Som nu är verklighet, och om det här blir den framtiden vi alla hoppats på. Ja det, det återstår att se.

And I thank God that we believe, and dream, and make the dreams come true.







kisses