jockonda

I love life!

Men wtf!!!!!!

Vacker vinterdag åker Katja till jobbet, detta går verkligen inte bra. Det enda som ÄR bra det är att Katja skickar ett mail till sin käresta och förklarar sin kärlek. Fint och glädjande.
Efter sina tre minimala arbetstimmar är det dags att skutta hem. Och bara efter 10 underbara min av frihet kommer första nederlaget. Otroligt graciöst och med telefonen i högsta hugg gör våran hjältinna en piruett på tunnelbanans halkiga slask-trappa och dimper ner på rumpan. Varpå detta magnifikt avslutas av ett energiskt guppande nerför resten av trappstegen.
Obs! Många kroppsdelar tar skada utav detta vågade move.
Katja tar sig dock upp och kommer halv haltandes in i tunnelbane trångseln, för att sen fortsätta sin resa i en pendeltågsvagn. Där kommer det andra nederlaget. Pendeltåget var 15 min sent. Inte konstigt alls om inte..
Ni förstår, när piruetten i trappan ägde rum så landade ju vår kära flicka i en slaskpöl, så hela hennes läckra 70-tals jeans var dygnblöta i baken. Detta sött innebär att vid tiden pendeltåget kom så hade lilla Katja en stor isfläck av hud och jeanstyg där egentligen lår och rumpa borde sitta.
Så nu är frågan om, förutom blåmärken och spännande smärta i hela högra sidan, Katja kommer dessutom välsignas av en mäktig förkylning och njurinflammation??

Vad tror ni kära läsare?

Vågar man gissa alltså

---

Aja, nog med ironin. Jag har ont. Fine.
Men andra saker är väldigt bra i mitt liv och nästan alla uteslutande handlar om min bejbi. Så det är ju bra. Jag saknar honom något sjukt redan. Fast det var ju i morse vi sågs.
Mitt lilla hjärta, han gör det värt att le och leva.
'appy 'appy 'appy ♥



pussas